Upplevelser i norra Dalarnas vildmark

Fotograf: Jukka Lausmaa
Plats: Våmhuskölens naturreservat, Dalarna
Kamera: Nikon D700, Nikkor 24 mm PC, bländare 8,0, cirkulärt polarisationsfilter

Bilden väcker minnen från en fototur i maj 2012 till Våmhuskölens naturreservat i norra Dalarna tillsammans med två kamrater. Vi anlände en kulen eftermiddag till temperaturer kring nollstrecket och bitvis en halv meters snötäcke. Efter att ha gått i ca 1 timme gick jag genom isen på en våtmyr. Som tur var tog ryggsäcken mot så att jag inte försvann helt och jag kunde krångla mig upp på fastare mark. Dock indränkt upp till midjan i en sumpig, stinkande iskall sörja. Kompisarna satt en bit bort och flinade åt spektaklet medan jag bytte om till torra kläder. Så småningom kom vi fram till vår utsedda tältplats utan ytterligare missöden. 

Nästa dag klarnade det upp och den kommande veckan kom vårvärmen. För var dag kunde vi se snön försvinna, samtidigt som  fågellivet tilltog. Tidig morgon och på kvällar kunde orrar och tranor höras från myren en bit bort och mer än en gång blev vi väckta av ripornas knarrande runt tälten. Och allteftersom istäcket släppte från vattendrag och tjärnar så flyttade knipor, krickor och simsnäppor in. Det var också här jag första gången fick se blå kärrhök. Efter en inte helt angenäm inledning blev alltså turen precis som vi hade hoppats, en vecka i härlig vildmarksmiljö med massor av naturfoto och upplevelser.

Dalarnas naturreservat är öar i ett skogslandskap som i övrigt är hårt ansatt av modernt skogsbruk. I dessa skyddade områden får naturen utveckla sig efter sina egna villkor, de är hem för en mångfald av djur och växter och bjuder oss besökare på många fina upplevelser. Vi skall vara rädda om våra naturreservat och nationalparker och jag hoppas att de framöver skall bli både fler och större. 

Bilden är tagen sent på förmiddagen en av de sista dagarna på turen. Det som lockade mig med den här scenen var den fina torrfuran och den dramatiska himlen. För att få med hela trädet och mycket himmel valde jag mitt 24 mm tiltshift-objektiv. När jag komponerade bilden var jag särskilt noga med att furan inte skulle överlappa med andra träd i bakgrunden och att det passade in bra mot molntäcket. Ett polarisationsfilter på objektivet dämpade reflexerna av det starka solljuset och framhävde molnstrukturerna. Starkt solsken är inte optimalt för landskapsfoto, men jag tycker att det i vissa lägen som detta kan gå bra om man använder polarisationsfilter och tänker svartvitt. Ett bra tips är att vid framkallningen till svartvitt använda orange eller rött filter, eftersom det ger mer dramatik i himlen.