Det stora släktmötet

Fotograf: Bengt S. Eriksson/N
Plats: Verkmyrån, Gästrikland
Kamera: Nikon D610, makro 105/2,8, ISO 3200, polafilter

En av vårens begivenheter för naturintresserade i Gästrikland är fiskens lekvandring upp i kustmynnande åar och bäckar. Det börjar med abborre så snart sjöarna uppströms har sköljt, sedan följer karpfiskar som id och mört.

I mitten av april är jag på plats vid Verkmyrån strax norr om Gävle.  Först ser jag bara mörkbrunt vatten under klibbalarnas skuggor. Men med hjälp av polaroidglasögon reduceras reflexerna och jag ser fisken. Rygg vid rygg står de med fläktande stjärtfenor i strömmen, mört och id i tusental. I en fors längre upp kokar det i höljorna. Fisken skyggar för rörelser men står man stilla kommer den strax tillbaka. För att reka doppar jag försiktigt ner en undervattenskamera (Nikon 1 AW1) på ett enbensstativ. Jag filmar och tar stillbilder. Monitorn visar att fisken står i flera lager i höljan. Det är ett virrvarr av stjärtar, fenor, ögon i rött och guld och virvlande fiskfjäll.  Det är mest mört.

Jag börjar plåta någon meter från åkanten med en Nikon D610 på stativ. Linsen är en zoom 70-300 mm. Några mörtar pressas upp över ytan, en del sticker upp huvudet ganska långt. Här finns en rolig bildmöjlighet: en rödögd fisk som tittar upp ovanför en yta av fiskryggar och fenor. När jag hemma granskar resultatet ser jag inga fullträffar men tycker att ”spåret” är värt att följa vidare. Ibland funkar en bildidé direkt, men många gånger är den värd att pressas på fler möjligheter.

Två dagar senare är jag tillbaka, nu utrustad med ett makrotele. Jag ligger i strandkanten med kameran på en bönpåse. Jag är närmare och har en lägre kameraposition. Vid efterkollen är jag rätt nöjd med ett par bilder. Men bilderna är färska och jag kollar dem bara utifrån min idé. Kanske finns det någon bild som är bättre, vid sidan av spåret. Därför är det värt att spara udda skott, som kanske blir ”Bilden” om något år.