Ingenting händer och ingenting händer. Men...
Fotograf: Tomas Lundquist/N
Plats: Uppland 15-12-29. Kl 08.52
Kamera: Canon 1D MkIV Brännvidd 500mm. 1/125 sek med f4,0. ISO 1250. Beskuren.
Jag har vid otaliga tillfällen letat och beskådat lappugglor i Uppland under vår, sommar och höst. Däremot har jag inte förrän 2015/2016 varit i närheten av dessa fina ugglor under vintern. Denna vinter har ett antal olika individer rumsterat i ett område inte långt från Uppsala. Vid mitt första besök i området såg jag inte skymten av dem, trots 8 timmars väntan. Däremot smög en slaguggla fram en kort stund, vilket givetvis gladde. Vid mitt andra besök hade jag lite mer tur då åtminstone två olika individer visade sig till och från.
Att fotografera ugglor under naturliga förhållanden är inte lätt. För det första är de inte lätta att hitta, då de ofta sitter stilla annat än när de jagar, vilket de gör i mörker. För det andra, måste man välja en plats och sedan i princip vara helt och hållet stilla. De jagar ofta sork och dessa känner av om man går runt och trampar. De trycker nere i gräset och ugglorna ges aldrig möjlighet att upptäcka dem.
Denna svinkalla morgon anlände jag till inägan efter en tre kilometers promenad i mörkret med all tung kamerautrustning. Jag ställde mej på lämpligt ställe och spanade. Efter en stund hittar jag en lappuggla sitter i ett träd, i skogskanten, ca 50 meter bort! Det går ganska lång tid innan det händer något. Jag väntar blickstilla med ugglan i sökaren. Ingenting händer och ingenting händer. Helt plötsligt lättar ugglan, spanar in något på den frostnupna marken, dyker ner och plockar en sork, som den lugnt tar med sig tillbaka och slukar den i princip på direkten. Platsen som sorken dök upp låg ca 30 meter från trädet. Man imponeras av hur extremt god syn/hörsel dessa ugglor har! Ett antal bilder blev det under dessa sekunder när ugglan gjorde sitt utfall. Jag kände på mej att resultatet var sådär, då bakgrunden var brokig. Några bilder håller dock något sånär skärpa och en delförstoring av en av rutorna visas här ovan.
Efter detta, var det lugnt och väldigt kallt i ca 6 timmar, innan ugglorna började födosöka igen. Att fotografera ugglor under naturliga förhållanden är riktigt svårt, i synnerhet när man utgår ifrån mottot att inte störa dem. Man måste vara helt stilla, man måste stå på rätt plats och man måste vänta. Otaliga är de tillfällen när det helt enkelt inte blir några bilder överhuvudtaget. När man lyckas få till några bilder är det dock väldigt givande!